Hööks Labradoodle Cooper

”En äldre kvinna smeker sakta den kola-färgade labradoodlens huvud.Kvinnan talar inte längre, förutom med hunden. Vi förstår inte längre vad hon säger, men det har ingen betydelse för hunden. Jag lägger en liten handduk på damens ben där hon sitter och hunden lägger sitt huvud på handduken. Vi är på ett åldringshem och rehabiliteringshunden Cooper arbetar.” 

Cooper eller Hööks Kaksi, är en 5 årig labradoodle som kom till oss julhelgen 2017. Vi bor i Finland i Åbolands skärgård. I familjen finns även en 2-årig labradoodle Uffe och en mini labradoodle Malte som är bara 6 mån. Cooper och jag, Annika Alopaeus, har genomgått svenska Vårdhundsskolans motsvarighet här i Finland; ”Hundar inom fostran och rehabilitering”. Cooper har utfört sitt anlagsprov och sitt slutprov, så han är en certifierad vårdhund, eller rehabiliteringshund som dessa hundar kallas här i Finland. Han är också den första rehabiliteringshunden i Finland som genomgått en certifiering från finska pensionärsföreningen som ordnade en pilotkurs där vi hade som mål att implementera gemensamma standarder för hundassisterad verksamhet i Finland. 

Jag är till utbildningen hälsovårdare och har arbetat med barnrådgivning i många år. Till en början jobbade jag med hundarna på åldringshem och skola på sidan av mitt vanliga arbete. Men nu har jag sagt upp mig från mitt trygga kommunala arbete och är privat företagare och jobbar enbart med mina hundar. 

Cooper är en otroligt smart hund som älskar att arbeta! Han är mycket lättlärd, så det har varit roligt att lära honom att spela tex memory, luffarschack mm. Han älskar att bära saker i munnen, så att lära honom att hämta saker, ge i handen, eller sätta i en låda eller på en pinne har inte varit svårt. Det är bara min fantasi som är gräns för vad man kan lära honom! 
Jag växlar mellan Cooper och Uffe då jag arbetar med dem. Hundarna är mycket olika, vilket är bra, för jag kan använda dem till olika typer av arbete. Cooper är aktiv, och tycker om att aktivera mina seniorer, spela och gymnastisera med dem. Uffe är superlugn och mycket inkännande, så han jobbar mera med kunder som inte längre kan spela, eller som inte längre orkar vara aktiva. Han känner av om nån är ledsen och är då mycket nära och stilla så de får hålla honom. Detta har jag aldrig lärt honom. Malte, som är en minidoodle, behövde jag för att kunna lyfta upp i sängen på de kunder som inte längre kommer upp därifrån. Men det tar ännu tid före han är inskolad. Både Cooper och Uffe är standard storlek. 

Det är otroligt att kunna se vad en hund kan göra! Inte bara det att kunderna blir glada av att se honom då vi kommer, utan de blir klart aktivare, motiverade att göra olika saker som de annars tycker att de inte kan eller vill/ orkar göra. Också lite aggressiva kunder ändrar helt då de ser honom. Det som är spännande är, att fastän de kan vara svårt minnessjuka, så kommer de ihåg Coopers namn. Ibland till och med vilken dag vi kommer till dem. Mitt namn kommer de inte ihåg.Anhöriga har berättat att då de ringer och frågar vad som har hänt under veckan, är det enda de kommer ihåg är att Cooper varit på besök.  Det har hänt att Cooper sammanfört två äldre som varit ensamma efter att deras respektive dött och de här två blev ett par. ❤️Till det här arbetet hör att våra kunder dör. Det kändes så fint då jag fick höra, efter att en av mina kunder gått bort, att anhöriga bett att begravningsgästerna inte skulle hämta blommor till begravningen, utan donera de pengarna till åldringshemmet så att denna hundassisterade verksamheten skulle kunna fortsätta, för den hade varit av så stor betydelse för den avlidne. Cooper jobbar också som läshund under skolåret en gång i veckan. Han ligger varm och lugn bredvid barnet som läser högt för Cooper, som inte dömer om det går fel. Att barnet läser högt gör att hen inte hoppar över svåra ord, utan måste läsa det, vilket gör att det så småningom blir bättre. Men det är inte roligt att läsa högt inför klassen om läsningen inte går så bra. Då är det tryggt att läsa för en lurvig kompis som inte dömer hur det går.  

Mina hundar jobbar 2-3 ggr/ vecka/hund. En intervention räcker högst en timme. Det är ett tungt arbete för hunden, och det är mycket viktigt att jag kan läsa av min hund och se om han blir trött. Då bryter jag och han får gå och vila på sin egen plats. Viktigt att hunden alltid har en möjlighet att komma bort från en situation. Lika viktigt är återhämtningen utanför arbetet. Sköna skogspromenader, vila och ostörd sömn är motvikt till arbetet. Jag kunde skriva en bok om dessa fantastiska hundar och detta härliga arbete jag får göra tillsammans med dem! Om man vill följa mina hundar i deras arbete kan man göra det på Facebook: Compis Fma eller Instagram: compis_fma

Tack Ingeborg! Jag kan inte vara nöjdare över den hund jag köpte av dig då för 5,5 år sedan! 

Mvh. Annika

 p.s mannen vars ansikte syns på bilden har jag lov till. Han var med i TV i ett program där vårt arbete filmades! d.s